Hej den här berättelsen som jag ska skriva nu har min kompis skrivit så läs nu: Jag vaknade av ett ryck. Var det en dröm? Nej. Jag kommer klart ihåg hur fröken skällt ut mig inför hela klassen. Och hur Julia stöttat mig på rasten och sa att fröken var dum. Hur hon följt mig halva vägen hem, och hur det hämska hände. Julia... Viskade jag ut i mörkret. Jag tassade över till mammas och pappas säng. Är det Julia? Viskade mamma. Jag nickade tyst. Jag vet gubben sa hon sorgset. Det var skönt att krypa ner mellan mamma och pappa i sängen. Pappa sov som en stock. Dagen efter i skolan känds ovanligt tom. Likså hemvägen. händelsen spelades som en filmm i mitt huvud. Julia ligga stilla på marken, Lastbilen som körde fast det var rött, Och tanten som ringde efter hjälp. Jag skulle till sjukhuset efter skolan. Jag gick genom långa vita korridorer. Och tillslut kom jag till julias rum. Jag släpptes in av en kort,rund sjuksöterska. Och några sängar bort låg Julia. Jag satte mig på sängkanten, strök bort en slinga mörkbrunt hår. Det var presic som om hon slog upp sina ögon och log mot mig. Julia låg i koma i en vecka. Sedan slutade hennes hjärta att slå.... Jag blev tom. Tom på allt. Efter några veckor hittade jag en ny vän. han heter Erik. En dag när vi lekte sa Jag: Du är min näst bästa vän. Vem är din bästa vän då? Undrade Erik sorgset. Sedan svarade jag: Det är Julia.......

Hej alla bloggisar!!! Många av er har säkert en dröm om vad ni vill bli när ni blir stora. Jag vill bli fotograf och jag har redan börjat träna mina kunskaper på just fotografering. Vad vill ni bli? Kommentera SNÄLLA!!! 

KRAM!!!! /EllaBellaHeart